En stjärna är en stor himla kropp som
finns naturligt i rymden. En himla kropp är det samma som en planet,
måne eller asteroid. Stjärnor är gjord av plasma vilket är en gas
av laddade elektroner och partiklar. Plasma finns även i blixtrar,
eldslågor, lysrör och plasmaskärmar. Även solen är en stjärna
men den ser vi så mycket större eftersom att den ligger mycket
närmare jorden.
Stjärnor bildas i stora gasmoln med en
sammandragning uppe i rymden. Dessa gasmoln delar på sig och varje
del ska komma att bli en stjärna. Ett gasmoln kan bilda upp till
flera tusen stjärnor. När gasmolnen har delat på sig så gör
sammandragningen att temperaturen, trycket och tätheten inne i
molnet ökar vilket är första steget till att en stjärna ska
bildas. Trycket i molnet upphör när temperaturen och trycket blivit
så högt att en kärnreaktion startar, vilket gör att stjärnan
tänds. Det finns många olika storlekar på stjärnor men ju större
stjärnan är ju varmare är den. Även solen är en stjärna men den
ser vi så mycket större eftersom att den ligger mycket närmare
jorden.
När en stjärna blir gammal så börjar
vätet i stjärnan att ta slut, vilket gör att gravitationen drar
ihop kärnan och stjärnan blir då varmare. Värmen sprider sig så
att även de yttre lagren blir varma och då börjar stjärnan
expandera (bli större). När detta har inträffat en stjärna brukar
den kallas för röd jättestjärna. Värmen i stjärnan gör att
heliumet börjar fusionera (sammanslå) kol tills heliumet också
tagit slut. Om stjärnan är stor så kan det även fusioneras till
tyngre ämnen eftersom att en större stjärna är varmare. När
denna process har inträffat så blir stjärnans yttre lager ner
kylda och då delar det yttre lagret och kärnan på sig. Kärnan
kallas då för vit dvärgstjärna och det tunna skalet kallas för
planetnebulosa. Större stjärnor dör då dom exploderar, det brukar
kallas för exploderande supernovor.